Motion 1983/84:2692 av Allan Ekström (m), med anledning av Prop. 1983/84:120 om regeringens befattning med besvärsärenden:
Riksdagsmotion om införa talerätt till domstol i form av rättsbesvär
Inom den allmänna domstolssektorn kunde den enskilde klaga till Kungl. Maj:t i högsta domstolen, inom den del av förvaltningen där domstolsprövning var föreskriven till Kungl. Maj:t i regeringsrätten och inom hela den övriga delen av förvaltningen till Kungl. Maj:t i statsrådet.
I princip finns samma struktur kvar också enligt den nya regeringsformen av 1974. Dock är numera de tre slutinstanserna - högsta domstolen, regeringsrätten och regeringen - helt fristående från varandra. Genom olika reformer har möjligheterna inom domstolssektorn och inom förvaltningsdomstolssektorn att fullfölja sin talan till slutinstansen successivt begränsats.
I dag fordras det för det stora flertalet mål prövningstillstånd för att få fullfölja talan till högsta domstolen i brottmål och tvistemål och till regeringsrätten i förvaltningsdomstolsmål. Vad som nu föreslås i propositionen är en fortsättning av denna utveckling, så att även den hittills relativa fria fullföljden till regeringen i allmänna förvaltningsmål begränsas efter vissa riktlinjer.
Som framhålls i den nu framlagda propositionen torde det efter hand bli oundvikligt att även begränsa regeringens befattning med besvärsärenden. Om så sker måste dock en betydelsefull sida av saken beaktas, vilken icke närmare berörs i propositionen.
Ett viktigt inslag i regeringens deltagande i besvärsprövningen är den rättsliga granskning som ägnas besvärsmålen i regeringskansliet. Visserligen är de ärenden, i vilka regeringen är slutinstans, främst sådana i vilka det rättsliga inslaget är mindre markant.
Regeringen är ju slutinstans framför allt för sådana besvärsärenden i vilka lämplighetsfrågor utgör den viktigaste beståndsdelen. Men det oaktat finns i många av regeringens besvärsärenden också viktiga rättsliga spörsmål. Det kan exempelvis gälla den rättsliga ram, inom vilken det administrativa skönet skall brukas, det kan gälla den rättsliga innebörden av olika begrepp som är aktuella på sakområdet, det kan vidare gälla viktiga processuella frågor som besvärsrätt m m.
Även rättsliga spörsmål av detta slag prövas nu av regeringen i olika besvärsärenden. Regeringens praxis blir sedan vägledande för behandlingen av andra liknande ärenden ute i förvaltningen. Vid denna prövning bistås regeringen av den juridiska expertis som finns i regeringskansliet.
I och med att, i enlighet med vad som föreslås i propositionen, besvärsprövningen flytta bort från regeringen och därmed beredningen från regeringskansliet, blir de ärendetyper som på detta sätt ej längre får föras upp till regeringen som slutinstans berövade en sådan rättslig prövning. En sådan företas nämligen normalt av regeringen, även om denna från rättssystematisk synpunkt är att se som en rent administrativ instans.
I huvudsak kommer de rena förvaltningsärendena, sodan den av regeringen i propositionen föreslagna nedflyttningen genomförts, att stanna hos centrala verk.
Dessa har naturligtvis också inom sina kanslier viss juridisk sakkunskap. Genomsnittligt kan denna dock icke anses ha samma kvalitet som den som finns inom regeringskansliet. Den föreslagna reformen kommer således i det nu behandlade avseendet att leda till en icke oväsentlig försvagning av det rättsliga inslaget i den administrativa besvärsprövningen.
En sådan konsekvens måste undvikas. Snarare bör i nuläget det rättsliga momentet i besvärsprövningen inom förvaltningen förstärks.
Det finns anledning att i detta sammanhang fästa uppmärksamhet på ett färskt förslag från Medborgarrättsrörelsen om införande av ett nytt generellt rättsmedel kallat rättsbesvär.
Förslaget innebär i korthet att den som är missnöjd med ett administrativt avgörande, som inte kan överklagas till allmän domstol eller förvaltningsdomstol och som alltså tillhör den rent administrativa sektorn där regeringen nu är slutinstans, skall ha rätt att till hovrätt eller kammarrätt anföra rättsbesvär.
Besvärsgrunden skall efter mönster av kommunalbesvärsinstitutet i 7 kap. 1 § kommunallagen vara, att det överklagade beslutet strider mot lag eller annan rättsregel eller innebär att den beslutande myndigheten överskridit sin kompetens.
Detta rättsmedel skulle få användas sedan den administrativa besvärsgången är uttömd. Rättsbesvär bör emellertid även få anföras redan i tidigare led i instansordningen, om den klagande väjer att då aktualisera den rena rättsfrågan inför en domstol i stället för att fullfölja sitt ärende den administrativa besvärsvägen hos högre myndighet. Önskar den klagande en allsidig prövning av särskilt lämplighetsfrågorna skall givetvis det administrativa besvärsinstitutet begagnas, som ger den klagande tillfälle att argumentera i lämplighetsfrågorna.
På detta sätt skulle man kunna möta en av de invändningar om minskad rättssäkerhet som kan resas mot förslaget i propositionen. Samtidigt skulle också - som Medborgarrättsrörelsen framhåller i sitt förslag - en annan brist i vårt rättsskydd kunna botas. Genom Europadomstolens dom i Sporrong/Lönnroth-målet från september 1982 har klarlagts att Sverige bryter mot artikel 6 i Europarådskonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i alla de fall då det vid en tvist mellan det allmänna och en enskild rörande något som i konventionen kallas en civil rättighet icke finns tillfälle att få tvisten prövad av domstol.
Denna brist finns för närvarande i en stor mängd fall och kan väntas efter hand bli ånyo påtalad av Europarådsorgan.
Förslaget tillgodoser således även behovet av den ordning för de administrativa besvärsmålen som gör att Sverige uppfyller de krav som artikel 6 i Europakonventionen ställer på oss.
Det finns enligt min mening anledning att, om man skär av fullföljden till regeringen i vanliga administrativa ärenden, man tillser att den förlust i vad gäller rättslig prövning som därmed görs kompenseras på lämpligt sätt.
Medborgarrättsrörelses förslag, som nu finns hos regeringen, bjuder en intressant lösning. Det bör därför närmare studeras i samband med den reform som regeringen enligt propositionen nu planerar och ingå som ett led i denna.
I partimotion har moderata samlingspartiet på anförda skäl yrkat avslag på propositionen som sådan.
På nu upptagna skäl hemställer jag
att riksdagen - därest yrkandet om avslag på propositionen icke skulle vinna riksdagens bifall - som sin mening ger regeringen till känna att i samband med en avveckling av rätten till fullföljd till regeringen i förvaltningsärenden möjligheten att som ersättning införa talerätt till domstol rörande rättsfrågor i form av rättsbesvär närmare övervägs.Stockholm den 28 mars 1984
ALLAN EKSTRÖM (m)
Tillbaka