Ledare i medlemstidningen Medborgarrätt nr 2, 1994: Hälsning från nye ordföranden Brita Sundberg-Weitman

Gustaf Petrén lärde jag känna tidigt. Han samarbetade med min far, Halvar GF Sundberg, bland annat med utgivningen av en grundlagskommentar. Min far och Gustaf Petrén liknade varandra i flera hänseenden. Båda var djupt engagerade i rätten som ett värn för den enskilde gentemot makten, och båda var starka, briljanta personligheter, som kunde uttrycka sig med en elegans som hade inslag av leklynne. 1969-70 fick jag själv förmånen att samarbeta med Gustaf Petrén. Han var då ställföreträdande JO och jag, som på den tiden var hovrättsassessor, tjänstgjorde som föredragande på JO-expeditionen. Bland annat minns jag ett knepigt ärende om en färja och ett annat om hundar. När Gustaf Petrén grundade MRR för nu 20 år sedan, bodde jag utomlands. Jag tror det var 1980 som jag vid en middag frågade Gustaf hur man blev medlem i hans organisation - varpå han omedelbart erbjöd mig en plats i styrelsen. Vi kom sedan att tillsammans utforma ett antal remissyttranden. Det var, liksom det hade varit på JO-expeditionen, ett lärorikt och stimulerande samarbete. Jag hade själv börjat skriva tidningsartiklar i början av 1970-talet. På den tiden arbetade jag med min doktorsavhandling om Romfördragets förbud mot diskriminering på grund av nationalitet och kom på så sätt att bli hemmastadd med det utpräglat rättsstatliga synsätt som präglar EG-domstolens praxis och som byggdes upp under inflytande av särskilt fransk, tysk och beneluxisk rätt. Gustaf Petrén var vänlig nog att läsa avhandlingen innan den gick till tryck, och det kändes tryggt. Medborgarrättsrörelsen, som nu under flera år har måst klara sig utan Gustaf Petrén, har under det senaste verksamhetsåret genomgått en smärtsam omställning som bl a innebär att vi inte längre har någon anställd ... Allan Ekström, som var tvungen att avveckla kansliet, under det verksamhetsår som gått, hade naturligtvis en svår tid, vilket förklarar att han avböjde att kvarstå som ordförande och nu i stället ägnar sina krafter åt kommunalpolitiken. Tack, Allan, för dina insatser som gör det möjligt för oss att nu börja på ny kula! Vi vill arbeta målmedvetet för spridning av Medborgarrättsrörelsens budskap. Inte minst gäller det att verka för ökad kunskap om medborgarrätten. Vad vi vill uppnå är att ett rättsstatligt-humanistiskt tänkande skall prägla den offentliga verksamheten, och att medborgarna skall känna sig som just medborgare och vara medvetna om vad de kan - och bör! - kräva enligt rättsstatens grundsatser. Vad man än i övrigt må anse i fråga om Sveriges anslutning till EG - och jag antar att det finns delade meningar därom bland medlemmarna - står det klart att EG-domstolen, i betydligt högre grad än vi är vana vid i Sverige, värnar om den enskildes rätt gentemot myndigheter. Vårt budskap kan spridas på olika sätt: genom denna skrift, genom remissyttranden, genom deltagande i dagstidningarnas debatter och genom seminarier. De årliga seminarierna till minnet av Gustaf Petrén har varit en framgång - och de har hittills besökts av rikets mest inflytelserika jurister. Vi bör emellertid inte underskatta motståndet. Här finns starka intressen att konfrontera. Dessa intressen vill få oss att tro att rättsövergrepp inte skall tas så allvarligt utan bör ses som ofrånkomliga olycksfall i arbetet. Goda krafter måste samverka. Låt oss inte förskingra vårt rättsliga kulturarv! Maktmissbruk och rättsövergrepp kan inte utrotas men skall hållas på en så låg nivå som möjligt. Därför får sådana företeelser aldrig tolereras. Brita Sundberg-Weitman Tillbaka