Lågmäld och kunnig Kolumn av PER DAHL i Barometern 8 okt 1991 I den politiska diskussionen kan rösterna ofta vara både kraftfulla och högljudda. Då och då möter man emellertid inlägg som just genom sin lågmäldhet, i kombination med kunskapen om ämnet, får en oemotståndlig tyngd. En person som stod för sådana var nyligen avlidne Gustaf Petrén, grundaren av Medborgarrättsrörelsen MRR, en tid JO och mångårig ledamot i regeringsrätten. Som redaktör på tidning och förlag måste man arbeta med andra texter. Ofta måste man förkorta dem. Det är i de flesta fall ganska enkelt med politiska texter - man rensar ut diverse adjektiv, adverb och bisatser. "Vi" och "vårt" kan med fördel också klippas åtminstone varannan gång de förekommer i manus. Att redigera en artikelsamling av Petrén - Medborgarna och rättsstaten - var därför en upplevelse. Varenda ord i författarens artiklar betydde något! Varje substantiv, adjektiv, verb eller hel sats hade en klar och nödvändig funktion för framställningen i stort. Gustaf Petrén framförde sina åsikter och litade på att läsaren skulle bli övertygad av klara tankar och sunt förnuft. Det blev läsaren också, åtminstone redaktören. Och det är inte oviktiga eller politiskt tanklösa frågor den dåvarande ordföranden i Medborgarrättsrörelsen tog upp i sina artiklar! Trasslig förvaltningsjuridik, offentlig rätt. Europakonventionen och andra hårda gränser för politikens glada beslutsfattande är viktiga skydd för oss enskilda medborgare. Man kan nämna många frågor: byggnadstillstånd för husägare, integritetsskydd för familjer, trygghet mot myndighetsräder på lösan grund för företagare, ökat lagstöd för justitieombudsmannen i dennes kontroll av myndighetsbesluts lagenlighet; frågorna är inte så aktuella i vår vardag, men kan snabbt bli. Halvar Alvgard är paradexempel på hur vårdslösa och likgiltiga myndigheter och politiker kan förstöra en människas verk. Och Gustaf Petréns lågmälda metod har nått resultat. Lagkontrollen över enskilda tjänstemän har skärpts, europakonventionens krav på rätt till rättslig prövning av administrativa beslut har börjat tillgodoses. Och inte minst viktigt: svenska medborgare har mer och mer upphört att stå med mössan i hand och acceptera när myndigheter eller kommuner träder deras rätt förnär. Gustaf Petréns prosa är lågmält saklig, hans omdöme var kallt men hans engagemang hett. Utan den ständiga kontroll av politiska beslut som han utövade skulle vårt medborgerliga utrymme vara märkbart trängre. Per Dahl Tillbaka