Här följer Gustaf Petréns ledare i medlemstidningen Medborgarrätt nr 3, 1989. Är Sverige en rättsstat?

I samtal med olika människor i vårt land möts jag ofta av frågan om Sverige kan anses vara en rättsstat. Frågeställaren har då ofta i tankarna alla de olika händelser som är ägnade att rubba förtroendet för rättsväsendet. Händelser man läser om i tidningarna mest varje dag. Det är svårt att ge ett riktigt klart svar på frågor av detta slag. Givetvis finns det i Sverige en grundläggande rättstrygghet i så måtto att den vanliga människan inte riskerar att utan orsak bli uppryckt ur sängen och inburad av en hårhänt polis. Vårt polisväsende utmärkes snarare av brist på aktivitet än av motsatsen. Även domstolarna har i stort sett allmänhetens förtroende för sin löpande ämbetsutövning. Straffskipningen uppfattas av de flesta som i huvudsak både rättvis och human. Rättsliga tvister mellan enskilda blir vanligen avgjorda på ett sätt som båda parter kan godta, även om den förlorande givetvis inte ej är nöjd. Statliga och kommunala myndigheter anses i allmänhet göra sitt bästa även om det inte räcker till i alla fall. Kritik av överhetsingripande förekommer i viss omfattning och med rätta. Även om något Idyllien inte existerar, känner sig flertalet av dem som bor i vårt land inte direkt misshandlade av den offentliga maktens företrädare. Dock finns det på många håll en krypande känsla av ovisshet, av osäkerhet om allt står rätt till på alla punkter. Varför? Grunden är ofta misstankar om att den politiska maktens företrädare - och detta gäller både på riksplanet och på lokal nivå - kan inverka på en saks hantering till favör för ett eget intresse eller för att gynna partiet på något sätt. Den allmänna utnämningspolitiken kommer här in i bilden. Makthavarna förmodas sätta till bara sådana tjänstemän som är beredda att vaksamt följa politikernas anvisningar. Följsamheten sprider sig i den offentliga apparaten ofta ganska omärkt och därför svår att påtala. Ebbe Carlsson-affären blev här ett varnande exempel. Höga chefer böjde sig för vinkar från ovan och gjorde saker och ting som aldrig bort få ske. Vårt politiska system tillåter att de som har regeringsmakten eller annat politiskt inflytande på allehanda vägar styr i speciella riktningar vid sidan av lagen. Just därför att så mycket av detta försiggår i ett halvdunkel är det svårt att klart belägga. Ibland är kanske misstankarna ogrundade, ibland är vi tvärtom alltför lättrogna. Mycket måste göras för att vända trenden. Här skall blott en sak beröras. I Sverige saknas på mycket vida områden möjlighet till en generell domstolskontroll av vad som sker ute i förvaltningen. Politikerna har hittills talat mot en sådan kontroll. På senare tid har de borgerliga oppositionspolitikerna börjat svänga om. Sverige har som bekant godtagit Europarådskonventionen angående skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. I den finns regler som tillförsäkrar medlemsstaternas invånare rätt att få vissa slag av frågor prövade av domstol. Det gäller givetvis åtal för brottslig gärning men också en rad tvister mellan enskilda och mellan enskilda och det allmänna. Den enskilde skall ha denna säkerhetsventil för en riktig behandling. Känner han sig kränkt i någon rättighet skall han kunna få saken prövad av domstol. Här brister det i svensk rättsordning. Beträffande det mesta som tillhör den nya förvaltningen saknas möjligheten till domstolsprövning. Den enskilde får finna sig i vad myndigheterna beslutar. Om det är rätt eller fel kan ej prövas på rättslig väg. Denna lucka i det svenska rättssystemet har kommit att alltmer uppmärksammas av Europarådets båda organ - kommissionen och domstolen - som har till uppgift att övervaka att staterna följer konventionen. Här behövs en allmän översyn av det svenska rättssystemet. Något har gjort men mycket återstår. Särskilt de politiskt styrda myndigheterna får inte kunna dra sig undan kontroll av att deras förehavanden är i överensstämmelse med lagen. Modeborgarrättsrörelsen har på sitt program att verka för en ordning som låter medborgarna snabbt få svar på frågor om den eller den åtgärden som drabbat dem är laglig och står i överensstämmelse med grundlagens rättsregler. Tyvärr går det långsamt med denna fråga. Det bör dock vara möjligt för Medborgarrättsrörelsen att efterhand vända den politiska opinionen på denna punkt, så att de enskildas ställning stärks i förhållande till det allmänna. Det allmännas övertag måste bort. Ett entydigt ja-svar på den inledningsvis ställda frågan kan vi få först när det blir så ordnat att envar som känner sig kränkt i någon rättighet kan omgående få ett klart besked på sin fråga om åtgärdens laglighet. En ytterligare förutsättning är att vi kan hålla kvaliteten på våra domstolar uppe. Flykten av duktiga jurister från domstolarna under senare tid har väckt farhågor för att standarden på våra domstolar kan komma att sänkas. Här behövs snabba åtgärder för att hindra en farlig utveckling. Rättsstaten bygger ytterst på medborgarnas rättsmedvetande. Dessa måste vid behov ha snabb tillgång till självständiga, opartiska och kvalitativt högtstående domstolar. Här finns mycket att göra för Medborgarrättsrörelsen. Tillbaka