Ledare i Medborgarrätt (nr 3, 2007): Grundlagen är anti-liberal ”Så här ser det inte ut i normala konstitutionella demokratier av västerländskt snitt”, säger Ratiochefen Nils Karlson om den svenska grundlagen (se sid 6-7). I 1974 års regeringsform koncentrerades all makt till en enkammarriksdag. Alla inslag av maktdelning slopades — avsiktligt. Dåvarande justitieminister Lennart Geijer (s) sa inför beslut om ny grundlag: ”Att den i nu gällande regeringsform ännu formellt kvarstående maktdelningsprincipen därmed försvinner ser jag som en betydande vinning och ett väsentligt inslag i reformen.” Syftet med att ersätta 1809 års regeringsform var alltså att få bort maktdelningen. Därmed kom Sveriges grundlag mer att likna Sovjetunionens än västliga demokratiers. Montesquieus maktdelningslära är det effektivaste verktyget för att skydda medborgarna från statligt maktmissbruk. Och Gustaf Petrén såg genast att den nya regeringsformens brister skulle utgöra ett farligt hot mot medborgarnas frihet. Det var därför han startade Medborgarrättsrörelsen i november 1974. Och Petrén har fått rätt. På vissa punkter har brister rättats till. Successivt har rättighetskatalogen i grundlagen (RF 2 kap) utökats och genom att Europakonventionen införlivats med svensk rätt, vilket Krister Thelin påpekar (sid 4-5). Men på andra punkter kvarstår bristerna och de problem som Petrén varnade för har blivit besannade. Slappheten inför medborgarnas friheter och den bristande respekten för rättsäkerheten har blivit allt värre i svensk politik. Lagrådets yttranden, som formuleras av landets högsta jurister, blir ignorerade i allt större utsträckning. Under förra mandatperioden struntade regeringen i 55 procent (!) av Lagrådets varningar om brister i lagförslag. Det visar Henrik Borg i rapporten Lagrådet – Rättssäkerhetsgaranti eller ren formalitet? (Timbro) Ett exempel är lagen om minkuppfödning som skulle bli så hård att den i praktiken innebar förbud att bedriva denna näring. Det godtycke som uppstår när tillfälliga majoriteter i riksdagen kan inskränka näringsfriheten och andra medborgerliga friheter, visar att Sverige har en anti-liberal grundlag. (Minklagen försvann då det blev borgerlig majoritet i riksdagsvalet 2006.) Stärkt grundlag med små medel Därför är det viktigt att fortsätta föra fram Gustaf Petréns kritik – inte minst nu när grundlagsutredningen ser över vår konstitution. Och små förändringar kan medföra närmast revolutionerande förbättringar. När det exempelvis gäller det kommunala självstyret – detta specifikt svenska inslag av federalism – kan kommunerna frigöras från riksdagens toppstyrning inom gällande grundlag. Det enda som krävs är att ”uppenbarhetsrekvisitet” och grundlagens skrivning om kommunerna (i RF 1:7 och 8:5) tolkas annorlunda än idag. Då skulle den närdemokratiska arenan, som står för huvuddelen av välfärden, kunna stå emot riksdagens interventionism. I dag tolkas det kommunala självstyret som någonting riksdagen när som helst kan inskränka. Det är en orimlig tolkning. Om uppenbarhetsrekvisitet – d v s att domstolar bara får ingripa mot en lag som strider mot grundlagen om det är ett ”uppenbart” brott mot grundlagen – tas bort, så kan riksdagens klåfingrighet i kommunala angelägenheter stoppas av domstolarna (se mer i Federalism på svenska, Ratio). Det skulle innebära en dramatisk vitalisering av närdemokratin. De kommuner som har stark socialistisk majoritet kan obehindrat höja kommunalskatten till det dubbla och genomföra socialistiska experiment. På samma sätt kan kommuner med stor borgerlig majoritet sänka kommunalskatten och överlåta åt civila samhället att finna lokala lösningar på olika angelägna samhällsfrågor. Författningsdomstol naturlig utveckling Men för att långsiktigt garantera en liberalare konstitution krävs större förändringar. En författningsdomstol skulle utgöra en sådan garanti. Något Gustaf Petrén arbetade för, genom att hävda Europakonventionen. Och nu när denna europeiska rättstradition är en del av den svenska, blir en författningsdomstol inget ”nytt och främmande inslag” i svensk rätt, så som en del vill hävda. Om riksdagens lagar kan överprövas i Strasbourg (Europa-domstolen) och i Luxemburg (EG-domstolen), då borde lagprövning också kunna ske här hemma – i en svensk författningsdomstol. Dick Erixon Tillbaka