Ledare i Medborgarrätt (nr 1, 2008):
Den tillbakaträngde medborgaren
Det var ett mycket lyckat Petrén-seminarium vi höll strax före jul. Ur olika perspektiv beskrevs hur medborgarna trängts tillbaka av en allt starkare statsmakt.
Under paneldiskussionen visade publikfrågorna att medborgare har svårt att göra sin rätt gällande i beslutsprocesser. De tydligare fri– och rättigheter som
Gustaf Petrén stred så hårt för har nu till stor del blivit lag, men när det gäller tillämpningen återstår mycket att göra.
Man kan säga att svensk lag i teorin närmat sig en godtagbar internationell nivå, men att praktiken fortfarande brister. Det bevisas inte minst av alla fällande domar mot Sverige i Europadomstolen.
Glöm inte förvaltningsbesluten
Och problemen med att skapa rättssäkerhetsgarantier gäller inte enbart i domstolarna, utan kanske i ännu högre grad när det gäller beslut i förvaltningsmyndigheterna. Här fattas miljontals beslut varje år, varav bara en bråkdel hamnar i domstolarna. Det handlar om beslut som direkt påverkar människors vardag.
Här skulle en förstärkt Justitieombudsman kunna spela en central roll. Då skulle rättssäkerheten och möjligheten att få rätt i dessa förvaltningsbeslut förstärkas. Därmed skulle medborgarens inflytande öka på myndigheternas bekostnad.
I det öppna brevet Vem äger medborgaren?, som styrelsen skickat till sittande Grundlagsutredning, handlar två av 18 punkt om att göra JO till ”medborgarnas ombudsman” och samtidigt avsevärt skärpa straffansvaret vid tjänstefel. Det innebär att JO återupprättas och, likt i äldre tider, skulle det bli vanligare att JO åtalar statliga tjänstemän för tjänstefel, slarv och myndighetsmissbruk.
Denna form av vassare granskning av statsmakten skulle göra det lättare för medborgare att få rätt mot byråkratin. Vi kan också räkna med att statens tjänstemän i framtiden mer noggrant skulle hantera sina ärenden. Något av den gamla hederliga ämbetsmannatraditionen kanske skulle kunna komma tillbaka.
Grundlagen är medborgarnas
Det viktigaste budskapet i det öppna brevet handlar om vilket maktperspektiv grundlagen ska ha: är den till för makthavarna eller medborgarna? För Medborgarrättsrörelsen är svaret givet. I brevet citerar vi Gustaf Petrén:
”Den statliga organisationen är till för medborgarnas skull, inte tvärtom. Staten äger inte medborgarna, den får inte förfoga över deras liv.”I brevet betonar vi för utredningen att grundlagen inte får ses som en instruktion till riksdagen, dess politiker och myndigheter, utan tvärtom ska vara en konstitution som sätter medborgarna i fokus. Och därmed tydligt sätter gränser för statsmaktens befogenheter och dess möjligheter att inskränka friheten för enskilda medborgare.
Individen som minoritet
I den avslutande, artonde punkten tar vi upp minoritetsskyddet, och då inte ur den så vanliga tolkningen om kollektiva minoriteter på språklig, etnisk eller annan grund, utan om behovet för grundlagen att skydda de individer som har en minoritetsuppfattning. Här förmedlar vi ett utförligt citat av Petrén, där han beskriver att skyddet för de individuella minoriteternas rättigheter får större betydelse ju fler områden där den offentliga makten tränger sig på. När det gäller individernas minoritetsskydd ställs frågan om det finns någon gräns för demokratins omfång.
Hur skyddar grundlagen den privata sfären mot ett för stort politiskt intrång?
Dick Erixon
ordförande
Tillbaka